Spongen <3
om smärta gick att beskriva i tårar skulle den pöölen som ligger på mitt bröst nu av tårar bara vara ett litet tecken på hur grymt ont det gör utan dig!
om ord som sitter fast i mitt huvud och i mitt hjärta skulle kunna komma ut och förmedlas till dig skulle du få en liten känsla av hur mkt jag saknar dig.
jag gråter mig verkligen till sömns inatt, jag mår verkligen dåligt. så där dåligt så jag inte ens orkar berätta det för min familj. inte ens för min bästa vän,smärtan är bara så obeskrivligt tung, jag orkar bara inte.
Imorgon är det din namnsdag, det är Krister imorgon. Ditt namn. Det som finns inbränt av kärlek i mitt hjärta, föralltid kommer det finnas där.
Varje dag gör ont, vissa dagar mer än andra, men just nu känns det som om varje dag blir värre och värre. Jag orkar snart inte leva med den vetskap att jag aldrig mer ska få skåda ditt leende. Jag försöker le och skratta varje dag, jag vet att du vill att jag gör det men det känns verkligen inte som det är jag som gör det. Det känns bara som om att jag lever på ingenting, du finns alltid med mig i mina tankar.
Jag var på sjukhuset idag, sist jag var där är nästan två månader sen. Det var då jag var tvungen att säga hej då. inte farväl men ett hej då. ett hej då som gjorde mer ont i hjärtat än något annat hej då. ett hej då som inte kändes verkligt! Det fanns inte,jag kunde inte säga hej då till dig min ängel,mitt allt,och min andra halva!
Det var bara en mardröm, jag kan verkligen fortfarande vakna av att Malin öppnar min dörr och bara skriker, att du inte finns mer, jag kan se Elins panik i mina ögon när hon verkligen såg dig ligga helt still. Det var inte du men ändå så visste jag att det var du. Jag kunde bara inte tro att du skulle ligga där stilla och kall och att ha lämnat oss.
Att allt kan ändra sig så snabbt, bara på en vecka. Jag mår verkligen bara sämre och sämre utan dig. Paniken i magen känns hela tiden,den är orolig, jag är rädd hela tiden och jag kan inte känna mig trygg.
Jag vill bara inte mer, jag orkar inte vara glad längre. Vill jag gråta tänker jag göra det , för det gör ont precis hela tiden..
Ingenting kommer någonsin bli bra utan dig!
Jag älskar dig till livets slut! och jag kommer sakna dig och se framemot den dagen då jag ser dig igen.
Jag hoppas det blir snart för jag orkar inte utan dig!
om ord som sitter fast i mitt huvud och i mitt hjärta skulle kunna komma ut och förmedlas till dig skulle du få en liten känsla av hur mkt jag saknar dig.
jag gråter mig verkligen till sömns inatt, jag mår verkligen dåligt. så där dåligt så jag inte ens orkar berätta det för min familj. inte ens för min bästa vän,smärtan är bara så obeskrivligt tung, jag orkar bara inte.
Imorgon är det din namnsdag, det är Krister imorgon. Ditt namn. Det som finns inbränt av kärlek i mitt hjärta, föralltid kommer det finnas där.
Varje dag gör ont, vissa dagar mer än andra, men just nu känns det som om varje dag blir värre och värre. Jag orkar snart inte leva med den vetskap att jag aldrig mer ska få skåda ditt leende. Jag försöker le och skratta varje dag, jag vet att du vill att jag gör det men det känns verkligen inte som det är jag som gör det. Det känns bara som om att jag lever på ingenting, du finns alltid med mig i mina tankar.
Jag var på sjukhuset idag, sist jag var där är nästan två månader sen. Det var då jag var tvungen att säga hej då. inte farväl men ett hej då. ett hej då som gjorde mer ont i hjärtat än något annat hej då. ett hej då som inte kändes verkligt! Det fanns inte,jag kunde inte säga hej då till dig min ängel,mitt allt,och min andra halva!
Det var bara en mardröm, jag kan verkligen fortfarande vakna av att Malin öppnar min dörr och bara skriker, att du inte finns mer, jag kan se Elins panik i mina ögon när hon verkligen såg dig ligga helt still. Det var inte du men ändå så visste jag att det var du. Jag kunde bara inte tro att du skulle ligga där stilla och kall och att ha lämnat oss.
Att allt kan ändra sig så snabbt, bara på en vecka. Jag mår verkligen bara sämre och sämre utan dig. Paniken i magen känns hela tiden,den är orolig, jag är rädd hela tiden och jag kan inte känna mig trygg.
Jag vill bara inte mer, jag orkar inte vara glad längre. Vill jag gråta tänker jag göra det , för det gör ont precis hela tiden..
Ingenting kommer någonsin bli bra utan dig!
Jag älskar dig till livets slut! och jag kommer sakna dig och se framemot den dagen då jag ser dig igen.
Jag hoppas det blir snart för jag orkar inte utan dig!
Älskar!
Jag vet inte länge vad jag ska göra , snart orkar jag inte längre håll ahumöret uppe.
Jag orkar snart inte skratta och le när jag innerst inne vill gråta och skrika.
Jag orkar inte vara glad och positiv när jag vet egentligen att jag hellre bara vill ligga i sängen och låta tiden gå. Bara för att drömma mig bort och få vara med dig i mina drömmar. Det är det enda sättet för mig att få vara med dig! Och det är då jag mår bra, när jag får springa in i dina armar krama dig och bara få vara med dig. Du förstår inte hur enormt ont det gör i hjärtat utan dig. Jag kan inte låta bli att gråta för jag saknar dig så mkt mer än jag någonsin trott. Mitt liv är inget riktig liv utan dig! Jag villl inte andas utan att få veta att du kan andas samma luft. JAg vill inte le åt dina kommentarer och skämt somandra drar,jag vill att du ska göra det . Jag vill att du ska komma o hämta mig på morgonen , att du ska komma hit efter jobbet och vara hos oss, hos din familj! Jag vill ite leva utan dig. Det känns som om man inte lever på riktigt utan dig! Själen och hjärtat har liksom stannat, kroppen bara gör saker automatiskt.. =( ingenting är värt utan dig Spongen! Jag vill ha dig här, förstår du hur sjukt jävla mkt jag behöver dig! Jag behöver dig mer än allt... Det är inte rättvist att leva utan dig, det är ingen mening att leva utan dig!! Jag kommer aldrig glömma den morgonen när malin kom in hit till mig och bara panikgrät och sa att du inte fanns mer. Det var som om någon bara slet ut mitt hjärta och slängde bort det. Allt bara brast, hur kan det vara så enormt orättvist och jävla ensamt utan dig! Du var och är världens bästa underbaraste och mest perfekta människa världen skapat! Du är bäst och jag kommer alltid älska dig!
Allt känns bara så enormt ENORMT TOMT!!!
Det gör ont i hela kroppen utan dig!
Jag vill så jävla gärna bara få vara hos dig!!!!
Jag orkar snart inte skratta och le när jag innerst inne vill gråta och skrika.
Jag orkar inte vara glad och positiv när jag vet egentligen att jag hellre bara vill ligga i sängen och låta tiden gå. Bara för att drömma mig bort och få vara med dig i mina drömmar. Det är det enda sättet för mig att få vara med dig! Och det är då jag mår bra, när jag får springa in i dina armar krama dig och bara få vara med dig. Du förstår inte hur enormt ont det gör i hjärtat utan dig. Jag kan inte låta bli att gråta för jag saknar dig så mkt mer än jag någonsin trott. Mitt liv är inget riktig liv utan dig! Jag villl inte andas utan att få veta att du kan andas samma luft. JAg vill inte le åt dina kommentarer och skämt somandra drar,jag vill att du ska göra det . Jag vill att du ska komma o hämta mig på morgonen , att du ska komma hit efter jobbet och vara hos oss, hos din familj! Jag vill ite leva utan dig. Det känns som om man inte lever på riktigt utan dig! Själen och hjärtat har liksom stannat, kroppen bara gör saker automatiskt.. =( ingenting är värt utan dig Spongen! Jag vill ha dig här, förstår du hur sjukt jävla mkt jag behöver dig! Jag behöver dig mer än allt... Det är inte rättvist att leva utan dig, det är ingen mening att leva utan dig!! Jag kommer aldrig glömma den morgonen när malin kom in hit till mig och bara panikgrät och sa att du inte fanns mer. Det var som om någon bara slet ut mitt hjärta och slängde bort det. Allt bara brast, hur kan det vara så enormt orättvist och jävla ensamt utan dig! Du var och är världens bästa underbaraste och mest perfekta människa världen skapat! Du är bäst och jag kommer alltid älska dig!
Allt känns bara så enormt ENORMT TOMT!!!
Det gör ont i hela kroppen utan dig!
Jag vill så jävla gärna bara få vara hos dig!!!!
Saknar :'(
jag saknar dig!
mer än allt i livet!
Jag känner bara att livet inte har någon mening när du inte finns med mig!
Jag ville alltid leva med dig, du lever alltid med mig! Föralltid!
Det finns inte någon som kan ta min kärlek till dig från mig!
Du kommer finnas med mig varje sekund av mitt liv såsom du alltid tidigare gjort!
Jag önskar bara att jag kunde få krama om dig, säga jag älskar dig för det gör jag verkligen.
Du är den bästa världen skapat.
Jag vill inte att du ska vara borta föralltid.
Jag är rädd, jag blev det när du försvann, mörkrädd och osäker!
Kan inte längre vara ensam för då är det enda jag ser dig och allt som hänt sen du gick bort.
Allt har gjort så enormt ont sen du gick bort, jag kan inte längre vara mig själv här hemma.
Det går inte, inte utan dig!
Din begravning var vacker , men varför skulle den ens behöva äga rum! Inte nu =( Jag hade panik rätt igenom. Jag bara grät, tårarna kunde inte sluta rinna. det kändes som om de förvandlades till blod för det gjorde så enormt ont i mig! Det är så jag känner hela tiden, rysningar och en tung klump i halsen. Jag skulle kunna gråta hela dagarna för det gör så himla ont utan dig! Gör ont i hela hjärtat! Jag kämpar för dig! Jag lever för dig! Men helst vill jag vara hos dig!
Det var ingen annan än du som förstord hur jag mådde, det räckte med en blick och du förstod. Vi behövde inte prata för du visste ändå vad jag skulle säga och hur jag kände. Det kändes verkligen att du var en av oss. En i vår familj! För det kommer du alltid att vara! Någonting så enormt fattas hemma hos oss! Vårat allt i världen! Du <3 Jag vill bara att allt ska vara en hemsk mardröm, att jag ska kunna spola tillbaka tiden. Jag vill verkligen göra allt för att du ska kunna komma tillbaka!! Alla vi behöver dig älskade du!
Jag hatar att världen är så orättvis =/
Jag ger dig mitt liv,snälla kom tillbaka!!!
mer än allt i livet!
Jag känner bara att livet inte har någon mening när du inte finns med mig!
Jag ville alltid leva med dig, du lever alltid med mig! Föralltid!
Det finns inte någon som kan ta min kärlek till dig från mig!
Du kommer finnas med mig varje sekund av mitt liv såsom du alltid tidigare gjort!
Jag önskar bara att jag kunde få krama om dig, säga jag älskar dig för det gör jag verkligen.
Du är den bästa världen skapat.
Jag vill inte att du ska vara borta föralltid.
Jag är rädd, jag blev det när du försvann, mörkrädd och osäker!
Kan inte längre vara ensam för då är det enda jag ser dig och allt som hänt sen du gick bort.
Allt har gjort så enormt ont sen du gick bort, jag kan inte längre vara mig själv här hemma.
Det går inte, inte utan dig!
Din begravning var vacker , men varför skulle den ens behöva äga rum! Inte nu =( Jag hade panik rätt igenom. Jag bara grät, tårarna kunde inte sluta rinna. det kändes som om de förvandlades till blod för det gjorde så enormt ont i mig! Det är så jag känner hela tiden, rysningar och en tung klump i halsen. Jag skulle kunna gråta hela dagarna för det gör så himla ont utan dig! Gör ont i hela hjärtat! Jag kämpar för dig! Jag lever för dig! Men helst vill jag vara hos dig!
Det var ingen annan än du som förstord hur jag mådde, det räckte med en blick och du förstod. Vi behövde inte prata för du visste ändå vad jag skulle säga och hur jag kände. Det kändes verkligen att du var en av oss. En i vår familj! För det kommer du alltid att vara! Någonting så enormt fattas hemma hos oss! Vårat allt i världen! Du <3 Jag vill bara att allt ska vara en hemsk mardröm, att jag ska kunna spola tillbaka tiden. Jag vill verkligen göra allt för att du ska kunna komma tillbaka!! Alla vi behöver dig älskade du!
Jag hatar att världen är så orättvis =/
Jag ger dig mitt liv,snälla kom tillbaka!!!
Saknad
Spongen
Minns du dagen då jag precis kunde säga ditt namn?
Minns du då vi satt och sköt med din pistol på papperskorgen?
MInns du när du gav mig den där klockan i present?
Minns du dagen då lilla jag kom till?
Minns du alla nätter då jag mått dåligt för att du inte finns här hos mig?
Minns du när jag första gången sa jag älskar dig till dig?
Jag vet att du vet och att du minns! Jag vet att du just nu ser när jag skriver allt det här.
Jag minns med tyngt i mitt hjärta den dag då din och min kärlek inte längre fick leva i både ditt och mitt hjärta här på jorden. Jag lever kvar här med din och min kärlek och jag vet att du ser på mig och känner vår kärlek i ditt hjärta! Jag vill inte tänka på dagen den 17 september, dagen då du, mitt allt, min bror, min farbror, min extrapappa helt plötsligt bara försvann.. du var verkligen allt, du var perfekt och nu är du så enormt saknad av mig.
Jag kände mig så stark, trygg och självsäker för att du fanns, du fanns alltid där för mig, varje dag! Men så försvann du och mitt hjärta har gått i tusen bitar, jag känner mig rädd, osäker och så enormt tom utan dig!
Jag vill inte leva utan dig, jag har levt med dig hela livet, i alla mina 18 år och lite till. Men nu ska jag leva utan dig. För mig är varje dag en tomhet, för den tomhet du lämnat efter dig i mitt liv går inte att beskriva. Jag visste verkligen inte att det kunde vara så himla jobbigt att mista någon. Allt som jag någonsin kommer att göra kommer föralltid att påminna om dig! Allt jag varit med om har du nästan alltid varit med och sätt. Det är inte rättvisst att du skulle tas från oss, 53 år bara. Det är så himla orättvisst :'( du skulle ju fylla år, åka till thailand och bara njuta! Du hade verkligen sett farmemot det så mkt. Räknat ner varenda dag till det att du skulle få åka. sen plötsligt så orkar ditt hjärta inte mer. jag önska jag kunde gjort något, skulle kunnat gett dig mitt hjärta bara för att få ha dig här.
Jag behöver dig så mkt mer än allt. Jag älskar dig högre än allt!!
Döden är bara inte rättvis, den tomhet och sorg som lämnas kvar efter dig går aldrig mer att fylla eller få bort. Jag tänker på dig varje dag, och varje gång stannar jag upp och tänker mig dina sista steg i livet. Tänker på vad dina sista tankar var, dina sista ord. Tänk om du hade sluppit hämtat bilen, om jag skulle hämtat dig. Jag önskar bara att jag kunde få komma till dig. för jag vill inte leva utan dig!
Att säga farväl till dig går inte, när jag fick se dig ligga där med ljusen tända, när du inte rörde dig, du började bli kall. jag kunde bara inte acceptera, kan inte göra det än att du är borta. Jag vill att du ska sitta här hemma hos oss och dricka kaffe i din mugg, att skratta och le precis som du alltid gjorde. att du ska komma och hämta mig så vi kunde åka och jobba. din bil står utanför hos oss, precis som alltid, och det känns bara som om du är här. men sen kommer man in och inser att det inte är så, det är en sådan enorm smärta som inte går att beskriva!
Jag vill bara att du ska vara här, för allt utan dig känns fel!
Jag älskar dig Bo Krister Spong!
Det kommer jag alltid att göra!
Välkommen till min nya blogg!
Minns du dagen då jag precis kunde säga ditt namn?
Minns du då vi satt och sköt med din pistol på papperskorgen?
MInns du när du gav mig den där klockan i present?
Minns du dagen då lilla jag kom till?
Minns du alla nätter då jag mått dåligt för att du inte finns här hos mig?
Minns du när jag första gången sa jag älskar dig till dig?
Jag vet att du vet och att du minns! Jag vet att du just nu ser när jag skriver allt det här.
Jag minns med tyngt i mitt hjärta den dag då din och min kärlek inte längre fick leva i både ditt och mitt hjärta här på jorden. Jag lever kvar här med din och min kärlek och jag vet att du ser på mig och känner vår kärlek i ditt hjärta! Jag vill inte tänka på dagen den 17 september, dagen då du, mitt allt, min bror, min farbror, min extrapappa helt plötsligt bara försvann.. du var verkligen allt, du var perfekt och nu är du så enormt saknad av mig.
Jag kände mig så stark, trygg och självsäker för att du fanns, du fanns alltid där för mig, varje dag! Men så försvann du och mitt hjärta har gått i tusen bitar, jag känner mig rädd, osäker och så enormt tom utan dig!
Jag vill inte leva utan dig, jag har levt med dig hela livet, i alla mina 18 år och lite till. Men nu ska jag leva utan dig. För mig är varje dag en tomhet, för den tomhet du lämnat efter dig i mitt liv går inte att beskriva. Jag visste verkligen inte att det kunde vara så himla jobbigt att mista någon. Allt som jag någonsin kommer att göra kommer föralltid att påminna om dig! Allt jag varit med om har du nästan alltid varit med och sätt. Det är inte rättvisst att du skulle tas från oss, 53 år bara. Det är så himla orättvisst :'( du skulle ju fylla år, åka till thailand och bara njuta! Du hade verkligen sett farmemot det så mkt. Räknat ner varenda dag till det att du skulle få åka. sen plötsligt så orkar ditt hjärta inte mer. jag önska jag kunde gjort något, skulle kunnat gett dig mitt hjärta bara för att få ha dig här.
Jag behöver dig så mkt mer än allt. Jag älskar dig högre än allt!!
Döden är bara inte rättvis, den tomhet och sorg som lämnas kvar efter dig går aldrig mer att fylla eller få bort. Jag tänker på dig varje dag, och varje gång stannar jag upp och tänker mig dina sista steg i livet. Tänker på vad dina sista tankar var, dina sista ord. Tänk om du hade sluppit hämtat bilen, om jag skulle hämtat dig. Jag önskar bara att jag kunde få komma till dig. för jag vill inte leva utan dig!
Att säga farväl till dig går inte, när jag fick se dig ligga där med ljusen tända, när du inte rörde dig, du började bli kall. jag kunde bara inte acceptera, kan inte göra det än att du är borta. Jag vill att du ska sitta här hemma hos oss och dricka kaffe i din mugg, att skratta och le precis som du alltid gjorde. att du ska komma och hämta mig så vi kunde åka och jobba. din bil står utanför hos oss, precis som alltid, och det känns bara som om du är här. men sen kommer man in och inser att det inte är så, det är en sådan enorm smärta som inte går att beskriva!
Jag vill bara att du ska vara här, för allt utan dig känns fel!
Jag älskar dig Bo Krister Spong!
Det kommer jag alltid att göra!
