Det är din dag idag..
Pappa du fyller 52 år idag, varför får jag inte fira dig för? :'(
Jag drömde om dig inatt, vi var osams precis som innan du dog.
Det gör ont att vakna då när jag vet sånt speciellt när det är din födelsedag idag.
Jag älskar dig och jag saknar dig.
Tanken på att aldrig mer krama dig är den tanke och känsla som gör mest ont.
Jag lovade mig själv att få vara ledsen mera och nu är jag det.
Allt bara kommer över mig på en gång, varför får jag inte krama om dig längre?
Pappa jag behöver dig för att kunna leva.
Det är precis som om något inom mig står still.
Ett hjärta som inte kan slå ordentligt för att du inte finns här.
jag kan inte andas ordentligt utan dig.
Jag kan inte vara lycklig på det sättet som jag var när du levde.
Jag hatar att du är död.
Jag blir bara så ledsen, tårarna kan inte sluta rinna för mina kinder.
Varför är jag så envis, jag saknar dig och kan inte leva utan dig.
Varför är det värt att kämpa när du inte finns här med mig?
Jag blir galen av att inte kunna vara med dig.
och det gör så jävla ont att korta stunder inse att du är borta från mig föralltid.
Det går inte att beskriva!
Det är din dag idag, liksom alla dagar på året för den enda människa jag tänker på nästan 24 timmar om dygnet är du. Du finns i mitt hjärta och i mina tankar jämt.
Jag drömde om dig inatt, vi var osams precis som innan du dog.
Det gör ont att vakna då när jag vet sånt speciellt när det är din födelsedag idag.
Jag älskar dig och jag saknar dig.
Tanken på att aldrig mer krama dig är den tanke och känsla som gör mest ont.
Jag lovade mig själv att få vara ledsen mera och nu är jag det.
Allt bara kommer över mig på en gång, varför får jag inte krama om dig längre?
Pappa jag behöver dig för att kunna leva.
Det är precis som om något inom mig står still.
Ett hjärta som inte kan slå ordentligt för att du inte finns här.
jag kan inte andas ordentligt utan dig.
Jag kan inte vara lycklig på det sättet som jag var när du levde.
Jag hatar att du är död.
Jag blir bara så ledsen, tårarna kan inte sluta rinna för mina kinder.
Varför är jag så envis, jag saknar dig och kan inte leva utan dig.
Varför är det värt att kämpa när du inte finns här med mig?
Jag blir galen av att inte kunna vara med dig.
och det gör så jävla ont att korta stunder inse att du är borta från mig föralltid.
Det går inte att beskriva!
Det är din dag idag, liksom alla dagar på året för den enda människa jag tänker på nästan 24 timmar om dygnet är du. Du finns i mitt hjärta och i mina tankar jämt.
Det smärtar att vara utan dig.
Jag älskar dig pappa, förevigt.
Jag önska så mycket att du var här!
Din Emma , din dotter.
Jag älskar dig pappa, förevigt.
Jag önska så mycket att du var här!
Din Emma , din dotter.
2 år
Pappa, idag är det två år sedan vi sist sågs.
Sen jag kunde se dina ögon,
två år sedan jag kunde krama om dig
och du kunde känna det.
Två år sedan som vi var i livet,
båda två.
Jag kan ännu inte förstå varför du lämnade mig?
Var livet så förjävligt,
eller var du bara så fruktansvärt less på all skit?
Jag funderar mycket över varför du lämnade mig!
Jag tror inte att det var för att du var less på mig eller systrarna,
kanske var du less på det liv vi levde men jag vet att du älskade mig,
du älskade oss alla fyra.
Och jag älskar dig fortfarande,
ensam på jorden.
För du finns inte här med mig.
Såg du oss idag vid din grav?
Vi tände ljus för dig!
Jag, din mamma och din pappa.
Det gör så ont att se tårarna i deras ögon,
De saknar dig något så fruktansvärt.
Chocken du gav oss för två år sedan sitter kvar,
både i mitt hjärta och dina föräldras.
Det gör ont att säga pappa nu för tiden.
För jag kan inte annat än att säga det när jag pratar om din död.
Och det gör ont!
Jag är besviken, arg, ledsen, uppgiven allt på en gång för vad du gjorde!
Varför var du tvungen att ta slut på ditt liv!?
Jag vill ha en pappa,
Jag vill kunna krama dig,
bara slänga mig i dina armar,
aldrig släppa dig.
Jag älskar dig,
Varför får jag inte säga det för så att du hör?
Varför förstod du aldrig det när jag gråtandes sa det till dig?
Ingen kan förstå hur mycket jag saknar dig.
Och ingen kan någonsin få mig att förklara det heller.
Det gör ont att veta att du är borta från mig förevigt!
Jag behöver dig!
När jag kramade om dig sista gången var du kall,
dina ögon var stängda,
du var still,
du låg i en kista,
det var inte det jag ville.
Pappa för fan, varför ?
Jag kan inte sluta gråta när jag ser de hemska bilderna framför mig på min näthinna,
hur du försvann i en ambulans, hur mammas ögon dog och hur mina systars hjärtan dog när jag berättade för de att vi inte längre hade någon pappa, att du var död.
Hur din mamma o pappas ögon och allt bara svartnade när jag ringde på dörren och berättade att du var död, deras egen son, eller när Agneta, din syster fick höra mina ord på telefonen.
Hur många tårar, hur många frågor och så många brustna hjärtan som du lämnade.
Jag kan inte förstå hur dåligt du mådde men var det verkligen värt att lämna oss för det?
Jag ville hjälpa pappa, varför fick jag aldrig chansen?
Tiden läker ALDRIG alla sår!
Pappa 13/1 1957 - 1/1 2008
Sen jag kunde se dina ögon,
två år sedan jag kunde krama om dig
och du kunde känna det.
Två år sedan som vi var i livet,
båda två.
Jag kan ännu inte förstå varför du lämnade mig?
Var livet så förjävligt,
eller var du bara så fruktansvärt less på all skit?
Jag funderar mycket över varför du lämnade mig!
Jag tror inte att det var för att du var less på mig eller systrarna,
kanske var du less på det liv vi levde men jag vet att du älskade mig,
du älskade oss alla fyra.
Och jag älskar dig fortfarande,
ensam på jorden.
För du finns inte här med mig.
Såg du oss idag vid din grav?
Vi tände ljus för dig!
Jag, din mamma och din pappa.
Det gör så ont att se tårarna i deras ögon,
De saknar dig något så fruktansvärt.
Chocken du gav oss för två år sedan sitter kvar,
både i mitt hjärta och dina föräldras.
Det gör ont att säga pappa nu för tiden.
För jag kan inte annat än att säga det när jag pratar om din död.
Och det gör ont!
Jag är besviken, arg, ledsen, uppgiven allt på en gång för vad du gjorde!
Varför var du tvungen att ta slut på ditt liv!?
Jag vill ha en pappa,
Jag vill kunna krama dig,
bara slänga mig i dina armar,
aldrig släppa dig.
Jag älskar dig,
Varför får jag inte säga det för så att du hör?
Varför förstod du aldrig det när jag gråtandes sa det till dig?
Ingen kan förstå hur mycket jag saknar dig.
Och ingen kan någonsin få mig att förklara det heller.
Det gör ont att veta att du är borta från mig förevigt!
Jag behöver dig!
När jag kramade om dig sista gången var du kall,
dina ögon var stängda,
du var still,
du låg i en kista,
det var inte det jag ville.
Pappa för fan, varför ?
Jag kan inte sluta gråta när jag ser de hemska bilderna framför mig på min näthinna,
hur du försvann i en ambulans, hur mammas ögon dog och hur mina systars hjärtan dog när jag berättade för de att vi inte längre hade någon pappa, att du var död.
Hur din mamma o pappas ögon och allt bara svartnade när jag ringde på dörren och berättade att du var död, deras egen son, eller när Agneta, din syster fick höra mina ord på telefonen.
Hur många tårar, hur många frågor och så många brustna hjärtan som du lämnade.
Jag kan inte förstå hur dåligt du mådde men var det verkligen värt att lämna oss för det?
Jag ville hjälpa pappa, varför fick jag aldrig chansen?
Tiden läker ALDRIG alla sår!
Pappa 13/1 1957 - 1/1 2008
