Arlanda - Stenhagen
Några tankar kring matchen :
Mycket bra bollrull emmellan åt.
Skönt med tre nya poäng!
Onödigt med 6 insläppta mål!
Taskig kommunikation inom laget.
Matchen var helt klart vår match men vi släppte tyvärr in Arlanda lite väl mycket i matchen .
Första perioden var den bästa tycker jag då hade vi som mest tryck på deras kasse, en passning för mycket eller så missade vi målburen.
Annars bjöd vi Arlanda på lite väl många chanser när vi tabbade oss. Det funkar tyvärr inte mot dessa damer i Arlanda som många har mycket rutin och bra teknik. Jag kan bara säga som Micke vi bjöd de på alla 6 målen.
Skönt var det iaf med en seger, matcherna mot de äldre rutinerade spelarna brukar alltid bli som tuffast faktiskt. De hugger direkt på små misstag.
Sen är det alltid kul med många mål i matcher för publikens skull också. Kul också att vi nu gjort över 110 mål i serien, det ser bra ut på målfabrikations sidan !
Vi måste iaf lära oss att kommunicera bättre inom laget på plan. Det behövs för att man inte ska släppa in sex onödiga mål i en match. Och det behövs verkligen när vi spelar mot lag som Västerlöfsta och Fbc Uppsala.
Min egna insats var okej, spelade forward två första perioderna sen i sista spelade jag back.
Fick med mig en utvisning när jag blev undanhakad mitt egna ben. Lite smärta i knä och fot nu men det är som det är, sådant får man ta. Mål gjorde jag med , fast i fel kasse. så kan det bli ibland när kroppen står fel.
Bara att ta nya tag i veckan nu, i helgen som kommer väntar Lamadjuret.
Håller tummarna för en vinst imorgon med i 4an!
Mycket bra bollrull emmellan åt.
Skönt med tre nya poäng!
Onödigt med 6 insläppta mål!
Taskig kommunikation inom laget.
Matchen var helt klart vår match men vi släppte tyvärr in Arlanda lite väl mycket i matchen .
Första perioden var den bästa tycker jag då hade vi som mest tryck på deras kasse, en passning för mycket eller så missade vi målburen.
Annars bjöd vi Arlanda på lite väl många chanser när vi tabbade oss. Det funkar tyvärr inte mot dessa damer i Arlanda som många har mycket rutin och bra teknik. Jag kan bara säga som Micke vi bjöd de på alla 6 målen.
Skönt var det iaf med en seger, matcherna mot de äldre rutinerade spelarna brukar alltid bli som tuffast faktiskt. De hugger direkt på små misstag.
Sen är det alltid kul med många mål i matcher för publikens skull också. Kul också att vi nu gjort över 110 mål i serien, det ser bra ut på målfabrikations sidan !
Vi måste iaf lära oss att kommunicera bättre inom laget på plan. Det behövs för att man inte ska släppa in sex onödiga mål i en match. Och det behövs verkligen när vi spelar mot lag som Västerlöfsta och Fbc Uppsala.
Min egna insats var okej, spelade forward två första perioderna sen i sista spelade jag back.
Fick med mig en utvisning när jag blev undanhakad mitt egna ben. Lite smärta i knä och fot nu men det är som det är, sådant får man ta. Mål gjorde jag med , fast i fel kasse. så kan det bli ibland när kroppen står fel.
Bara att ta nya tag i veckan nu, i helgen som kommer väntar Lamadjuret.
Håller tummarna för en vinst imorgon med i 4an!
EME
Innebandy, jag älskar det!
Jag har funderat mycket fram och tillbaka om innebandyn i veckan, jag vet att jag älskar sporten och jag skulle bli bra galen om jag inte skulle kunna fortsätta. Därför har jag varit så frustrerad och lite småarg på mig själv för att min glädje inte finns där. Men efter att ha funderat ordentligt så förstår jag nu att jag kan inte vara utan det.
Jag minns fortfarande mina första träningar. Jag kom med en billig klubba från typ Coop eller något och fick genast höra att jag fick lov att skaffa mig en ny. Jag var snabblärd och det tog inte lång tid innan jag stod hemma i vardagsrummet med mamma skällandes för att jag skjutit sönder någon vas eller något liknande bara för att jag ville öva på att skjuta lite. men det där är jag ganska säker på att nästan alla innebandyfantaster fått uppleva.
Samtidigt tycker jag det är så fruktansvärt kul att innebandyn i Sverige bara ökar och ökar.
Jag började min karriär i VP samma klubb som jag spelade fotboll i då och om jag minns rätt så började jag med innebandyn för 9 år sedan. Minns inte så speciellt mycket av just den säsongen men jag var ju liten då.
Året efter gick vi över till IF Vesta där jag spelade i fyra säsonger innan damsidan lades ner. Tränade då med både damerna och herrarna vilket jag tyckte var väldigt kul då. Jag minns att det var då jag var som bäst. Dribblade och sköt mål i varje match tror jag då. Minns speciellt att jag efter halva säsongen blev så sjukt frustrerad när jag hela tiden blev punktmarkerad för att jag var så bra. Men det gjorde ju bara så att resten i mitt lag kunde göra mål istället. Matcherna mott Gottsunda var alltid de med mest spänning i då det var vår tuffaste motstånadare då.
Samtidigt som jag nu spelat innebandy så länge så har jag ju fått dragits med en del problem, det mest återkommande har nog varti mina hjärt och lungbesvär som jag under en längre tid i tonåren drabbades av och drogs med. Men det visade sig ju aldrig vara något allvarligt fel trots att jag under matcher kunde säcka ihop och tappa andan. Det var läskigt då men jag minns inte så mycket av just när jag ramlade ihop. Minnet försvann liksom lite då.
Efter att Vesta lade ner gick jag över till Hagunda där det var någon utav de bästa lagandan jag upplevt, vi var verkligen en familj och vi hade så fruktansvärt roligt ihop och att spela ihop var som att spela med en familj. Vi kämpade verkligen för varandra och vi hade det fruktansvärt roligt. Men man blir äldre och tränare böts ut och laget böts ut till något som inte alls var sig likt som förr. Tråkigt för laget men bra för föreningen. Mitt sista år i Hagunda var väl egentligen bara försäsongen som var bra. Så jag lämnade Hagunda för ny förening, Stenhagen.
Det var tufft det sista året i Hagunda då jag tappade rätt så mycket motivation i och med det att pappa och Spongen gick bort, det är trots allt de som alltid funnits och stöttat mig i idrottssammanhang. Min mamma med såklart, hon är underbar på alla sätt men det gjorde ändå en fruktansvärd skillnad på mig som person och spelare när de båda gick bort, det var absolut inte lika lätt att hitta motivation till innebandy även fast jag visste att de hela tiden fanns med mig. I och med min förlust av de två så gjorde jag även det felet att istället för att vara ledsen så åt jag, 15 kg tyngre är inte heller lätt på en innebandyplan då det är snabba vändningar och snabbt spel. Så jag förstår själv varför min sista säsong i Hagunda inte blev någon lyckad säsong.
Men med ny motivation och med nya lagkamrater i Stenhagen så har denna säsong gått betydligt bättre än den förra, såklart att jag saknar min pappa och Spongen vid sidan av planen men jag känner mig starkare som person och jag vet att de finns med mig och stöttar mig i det jag gör. Jag älskar innebandy över så mycket i mitt liv och jag tänker verkligen inte låta en liten svacka sätta stopp för mig.
Jag trivs verkligen med lagkamraterna i Stenhagen, och jag vill fortsätta om att kämpa om en plats i laget och att ta oss upp i tvåan där jag faktiskt tycker att vi hör hemma.
Mina känslor för innebandy dör aldrig så nu jävlar kör vi!
Jag minns fortfarande mina första träningar. Jag kom med en billig klubba från typ Coop eller något och fick genast höra att jag fick lov att skaffa mig en ny. Jag var snabblärd och det tog inte lång tid innan jag stod hemma i vardagsrummet med mamma skällandes för att jag skjutit sönder någon vas eller något liknande bara för att jag ville öva på att skjuta lite. men det där är jag ganska säker på att nästan alla innebandyfantaster fått uppleva.
Samtidigt tycker jag det är så fruktansvärt kul att innebandyn i Sverige bara ökar och ökar.
Jag började min karriär i VP samma klubb som jag spelade fotboll i då och om jag minns rätt så började jag med innebandyn för 9 år sedan. Minns inte så speciellt mycket av just den säsongen men jag var ju liten då.
Året efter gick vi över till IF Vesta där jag spelade i fyra säsonger innan damsidan lades ner. Tränade då med både damerna och herrarna vilket jag tyckte var väldigt kul då. Jag minns att det var då jag var som bäst. Dribblade och sköt mål i varje match tror jag då. Minns speciellt att jag efter halva säsongen blev så sjukt frustrerad när jag hela tiden blev punktmarkerad för att jag var så bra. Men det gjorde ju bara så att resten i mitt lag kunde göra mål istället. Matcherna mott Gottsunda var alltid de med mest spänning i då det var vår tuffaste motstånadare då.
Samtidigt som jag nu spelat innebandy så länge så har jag ju fått dragits med en del problem, det mest återkommande har nog varti mina hjärt och lungbesvär som jag under en längre tid i tonåren drabbades av och drogs med. Men det visade sig ju aldrig vara något allvarligt fel trots att jag under matcher kunde säcka ihop och tappa andan. Det var läskigt då men jag minns inte så mycket av just när jag ramlade ihop. Minnet försvann liksom lite då.
Efter att Vesta lade ner gick jag över till Hagunda där det var någon utav de bästa lagandan jag upplevt, vi var verkligen en familj och vi hade så fruktansvärt roligt ihop och att spela ihop var som att spela med en familj. Vi kämpade verkligen för varandra och vi hade det fruktansvärt roligt. Men man blir äldre och tränare böts ut och laget böts ut till något som inte alls var sig likt som förr. Tråkigt för laget men bra för föreningen. Mitt sista år i Hagunda var väl egentligen bara försäsongen som var bra. Så jag lämnade Hagunda för ny förening, Stenhagen.
Det var tufft det sista året i Hagunda då jag tappade rätt så mycket motivation i och med det att pappa och Spongen gick bort, det är trots allt de som alltid funnits och stöttat mig i idrottssammanhang. Min mamma med såklart, hon är underbar på alla sätt men det gjorde ändå en fruktansvärd skillnad på mig som person och spelare när de båda gick bort, det var absolut inte lika lätt att hitta motivation till innebandy även fast jag visste att de hela tiden fanns med mig. I och med min förlust av de två så gjorde jag även det felet att istället för att vara ledsen så åt jag, 15 kg tyngre är inte heller lätt på en innebandyplan då det är snabba vändningar och snabbt spel. Så jag förstår själv varför min sista säsong i Hagunda inte blev någon lyckad säsong.
Men med ny motivation och med nya lagkamrater i Stenhagen så har denna säsong gått betydligt bättre än den förra, såklart att jag saknar min pappa och Spongen vid sidan av planen men jag känner mig starkare som person och jag vet att de finns med mig och stöttar mig i det jag gör. Jag älskar innebandy över så mycket i mitt liv och jag tänker verkligen inte låta en liten svacka sätta stopp för mig.
Jag trivs verkligen med lagkamraterna i Stenhagen, och jag vill fortsätta om att kämpa om en plats i laget och att ta oss upp i tvåan där jag faktiskt tycker att vi hör hemma.
Mina känslor för innebandy dör aldrig så nu jävlar kör vi!
EME
Stenhagen - Storvreta U:1
Match mot Storvreta igen, senaste matchen slutade 3-0 om jag inte minns fel.
Uppvärmningen och uppladdningen innan match var bra och det märktes då vi för en gångs skull kunna sätta relativt hög fart och hålla ett bra tempo redan från början av matchen.
Vi hade ett väldigt bra lagspel idag och alla kämpade verkligen till slutet i dagens match, en riktig laginsats!
Första perioden slutade 2-0 efter mål av Alex och Carro.
I andra perioden kunde vi utöka till 4-0 genom Sofia och Moa, vi drog även på oss två utvisningar under andra men bra boxplay resulterade i inga insläppta mål.
I tredje perioden slappnade vi av lite för mycket framför egen kasse och Storvreta kunde snabbt få in två bollar inom loppet av 45 sekunder. Men vi ryckte upp oss och kunde sedan göra hela 7 mål i sista perioden genom Alex och Sofie två gånger om samt Sofia och Emma, det sista målet genom en Storvretaspelares fot.
Vi gick tillbaka till det spel som vi ska spela och med snabba bollar upp från backarna och genom att bevar lugnet så kunde vi vinna matchen med 11-2 till slut!
Uppvärmningen och uppladdningen innan match var bra och det märktes då vi för en gångs skull kunna sätta relativt hög fart och hålla ett bra tempo redan från början av matchen.
Vi hade ett väldigt bra lagspel idag och alla kämpade verkligen till slutet i dagens match, en riktig laginsats!
Första perioden slutade 2-0 efter mål av Alex och Carro.
I andra perioden kunde vi utöka till 4-0 genom Sofia och Moa, vi drog även på oss två utvisningar under andra men bra boxplay resulterade i inga insläppta mål.
I tredje perioden slappnade vi av lite för mycket framför egen kasse och Storvreta kunde snabbt få in två bollar inom loppet av 45 sekunder. Men vi ryckte upp oss och kunde sedan göra hela 7 mål i sista perioden genom Alex och Sofie två gånger om samt Sofia och Emma, det sista målet genom en Storvretaspelares fot.
Vi gick tillbaka till det spel som vi ska spela och med snabba bollar upp från backarna och genom att bevar lugnet så kunde vi vinna matchen med 11-2 till slut!
EME
Stenhagen U - Töff
Laguppställningen till matchen är alltid lika kul att vänta på, Elin och jag tillsammans kan inte bli bättre eller?
Första perioden slutade iaf mållös, med full fart från båda lagen. Vi hade några chanser men fick inte riktigt in bollen.
I andra fortsatte spelat att bölja fram och tillbaka. Vi kunde ta ledningen med 2-0 genom Dilan två gånger om. Det andra målet var riktigt snyggt när hon slår in bollen på volly i bortre krysset. 2-0 stod sig perioden ut. Töff kunde sedan kvittera 45sek in på tredje perioden pga misstag från mig. Men sånt är livet. Hanna kunde utöka till 3-1 och det stod sig länge in på matchen. Töff tog ut målvakten i slutet av matchen för att pressa på och det gav resultat en gång. 3-2 och närmre kom inte Töff.
Vi var det bättre laget och som sagt det är bra spel trots att vi inte tränar tillsammans i detta lag utan det bara är en mix av spelare från damlaget samt DJ17. Det var en rätt tuff match med med många närkamper och det flög lite spelare hit och dit under matchen men det är sånt som hör till tycker jag.
Lite barnsliga uppträdanden från vissa av Töff spelarna gör det än mer skönt att skicka hem de utan poäng! Fula ord och sådant skit hör inte hemma på innebandyplan men vissa småskitungar lär sig ju aldrig det, synd att inte domaren hör mer av vad som sägs på planen.
Trivs att spela ihop med Elin med, inte bara för att hon är min syster utan för att hon utvecklas något så fruktansvärt och blivit bara bättre och bättre!
Match imorgon igen i division 3 mot Storvreta U. Bokc klockan 12.00
Första perioden slutade iaf mållös, med full fart från båda lagen. Vi hade några chanser men fick inte riktigt in bollen.
I andra fortsatte spelat att bölja fram och tillbaka. Vi kunde ta ledningen med 2-0 genom Dilan två gånger om. Det andra målet var riktigt snyggt när hon slår in bollen på volly i bortre krysset. 2-0 stod sig perioden ut. Töff kunde sedan kvittera 45sek in på tredje perioden pga misstag från mig. Men sånt är livet. Hanna kunde utöka till 3-1 och det stod sig länge in på matchen. Töff tog ut målvakten i slutet av matchen för att pressa på och det gav resultat en gång. 3-2 och närmre kom inte Töff.
Vi var det bättre laget och som sagt det är bra spel trots att vi inte tränar tillsammans i detta lag utan det bara är en mix av spelare från damlaget samt DJ17. Det var en rätt tuff match med med många närkamper och det flög lite spelare hit och dit under matchen men det är sånt som hör till tycker jag.
Lite barnsliga uppträdanden från vissa av Töff spelarna gör det än mer skönt att skicka hem de utan poäng! Fula ord och sådant skit hör inte hemma på innebandyplan men vissa småskitungar lär sig ju aldrig det, synd att inte domaren hör mer av vad som sägs på planen.
Trivs att spela ihop med Elin med, inte bara för att hon är min syster utan för att hon utvecklas något så fruktansvärt och blivit bara bättre och bättre!
Match imorgon igen i division 3 mot Storvreta U. Bokc klockan 12.00
EME
