Orkar inte mer...
Jag förstår inte riktigt vad som håller på att hända just nu . Vi förlorade en pappa, vi förlorade allt. Han bara togs från oss, för det var det ha ville. Jag kan inte längre vara arg på honom för det val han valde. För jag saknar honom mer än vad mina ord kan beskriva. Det gör så förbannat ont att varje morgon vakna upp med den första tanken i huvudet att jag aldrig mer får se min pappas vackra ögon, aldrig se hans fina leende le mot mig. aldrig mer känna hans varma famn. Jag kan inte förstå hur folk kan hata sin pappa, de vet inte alls hur det är att leva utan en. Det fattas något så enormt i ens hjärta att det är helt sjukt. Jag mår så jääävla dåligt för att han är borta, jag mår så dåligt för allt det jag aldrig fick sagt och för de hemligheter jag höll för dig. Jag är så förbannat ledsen att jag miste dig på det sättet som jag gjorde. Jag vill ju inte leva ett liv utan dig. Även fast jag tagit mig igenom det här livet som en stark och trygg människa så känner jag att det var för att jag hela tiden hade något att kämpa för. En bättre familj och jag ville visa mina systrar att det kunde bli så men allt brast och du valde att ta steget över till en annan sida av livet. Du finns inte här hos mig men jag kan fortfarande se dig och höra dig ibland. Det gör bara så pissigt jävla förbannat ont att leva ett liv utan dig pappa. Jag vill inte längre och jag behöver dig mer än någonsin nu.
Jag vet inte alls vad som slagit slint i mammas huvud, mina systar mår så dåligt att de inte ens vill vara hemma. Och mamma verkar inte ens förstå hur hon håller på. Det var bara 9 månader sen du gick bort och redan nu har hon hittat någon hon vill leva med. Någon som jag inte ns känner att jag vill släppa in i mitt liv just nu. Jag vill ju fortfarande ha dig tillbaka här hos oss. Jag mår bara så fruktansvärt dåligt av att höra hur mina systrar mår, jag vill bara ta de därifrån och ta de till mig och ha de häär!!! Så att jag kan ta hand om de, för jag hatar att höra hur dåligt de mår. Bara för att mamma vill vara lycklig så kan hon bara inte blunda för hur otroligt dåligt hennes barn mår. Jag kan inte sova och inte jobba när jag vet hur förbannat dåligt mina allt i världen mår. Jag har inte psyke för att ta tag i saker just nu, men jag vill mer än allt i världen att mina systrar ska må bra!! Finns inget annt i världen som betyder så mkt för mig som de. Jag bara hatar att det är såhär nu. Jag orkar inte bara mitt hjärta och min hjärna orkar inte mer. det är bara allt för tungt.
Jag visste att dagen då allt skulle brista skulle komma men jag vet inte hur jag ska klara mig genom det., jag vill alltid finnas där för alla men jag orkar bara inte mer nu. Jag vill bara fly och vara ensam och inte komma tillbaka men jag vet att det inte går. Jag vill inte leva här på jorden utan min Pappa och utan Spongen och jag vill inte leva här med tanken att mina systrar mår skitdåligt. jag vill inte ha det såhär. Hela livet har allt bara varit förjävligt och nu orkar jag fan inte mer. Jag vill inte vara här längre.. Jag vill bort från den här jävla skitvärlden!!!!!
