December - Bra eller dåligt?
Jag vet att alla förmodligen sitter hemma och väntar på att klockan ska slå tolv.
Nästan som dagen innan julafton eller nyår. Spända på något speciellt.
Julkalendern får börja öppnas, bara 24 dagar till julafton.
Firande av advent, julpyntande och massa snö.
Pulkaåkning, skidor och skridskor.
Jag känner tvärtom.
Fan inte december igen.
Visst jag gillar vissa saker med december. Jag älskar vintern och snön.
Men det försvinner liksom i det dunkel som december betyder för mig.
I år blir det värre.
Jag fyller år snart, jippi.. eller inte.
Jag hatar att fira min dag utan pappa och Spongen.
Det är fel, känns så jävla fel. Tomt och ensamt.
Det känns inte på riktigt..
15 december min mormors dödsdag.
Minns fortfarande dom dagarna innan den 15e för elva år sedan.
Jag satt i skolan, det var lucia och jag grät. Jag visste att hon skulle dö.
Jag kunde inte hålla tillbaka mina tårar.
Jag frågade mamma om hon skulle dö?
Läkarna gjorde fel.. och nu finns hon inte mer..
Allt blev fel efter det.. jag förlorade inte bara min mormor.
Jag förlorade så mycket mer..
Julafton och alla juldagar.
Fel bara fel att fira utan er.
Det är tomt och ensamt även fast det är underbart med alla andra.
Men det är inte rätt utan er.
Nyår. Ja jag vet inte.
Det var vår dag, Spongen du och jag och grevinnan och betjänten.
Pappa, du och jag och raketerna.
Oxfilen och bakpotatisen.
Kareoken och dansen.
Kaoset, polisen, ambulansen, repet, döden, sorgen..
Jag hatar nyår.
Jag vill bara gräva ner mig just då.
Fatta att det är tre år sedan snart.
Det är sjukt och mitt hjärta gråter fortfarande.
Jag älskar dig pappa!
Sista månaden i huset.
Sen finns det inte mer.
Allt som var vårt, bara vårt tas bort och kommer inte att finnas längre.
Våra minnen, allt som var vi. Det dör och försvinner.
Bara en månad kvar..av ett liv vi haft tillsammans...
Mina tårar är en klump i halsen.
Jag orkar inte gråta nu.
Men bara tanken av att vakna upp imorgon i december ja den skrämmer mig mer än vad det glädjer mig..
Svårt att förklara men det gör ont i mig. och det är tufft!
Nästan som dagen innan julafton eller nyår. Spända på något speciellt.
Julkalendern får börja öppnas, bara 24 dagar till julafton.
Firande av advent, julpyntande och massa snö.
Pulkaåkning, skidor och skridskor.
Jag känner tvärtom.
Fan inte december igen.
Visst jag gillar vissa saker med december. Jag älskar vintern och snön.
Men det försvinner liksom i det dunkel som december betyder för mig.
I år blir det värre.
Jag fyller år snart, jippi.. eller inte.
Jag hatar att fira min dag utan pappa och Spongen.
Det är fel, känns så jävla fel. Tomt och ensamt.
Det känns inte på riktigt..
15 december min mormors dödsdag.
Minns fortfarande dom dagarna innan den 15e för elva år sedan.
Jag satt i skolan, det var lucia och jag grät. Jag visste att hon skulle dö.
Jag kunde inte hålla tillbaka mina tårar.
Jag frågade mamma om hon skulle dö?
Läkarna gjorde fel.. och nu finns hon inte mer..
Allt blev fel efter det.. jag förlorade inte bara min mormor.
Jag förlorade så mycket mer..
Julafton och alla juldagar.
Fel bara fel att fira utan er.
Det är tomt och ensamt även fast det är underbart med alla andra.
Men det är inte rätt utan er.
Nyår. Ja jag vet inte.
Det var vår dag, Spongen du och jag och grevinnan och betjänten.
Pappa, du och jag och raketerna.
Oxfilen och bakpotatisen.
Kareoken och dansen.
Kaoset, polisen, ambulansen, repet, döden, sorgen..
Jag hatar nyår.
Jag vill bara gräva ner mig just då.
Fatta att det är tre år sedan snart.
Det är sjukt och mitt hjärta gråter fortfarande.
Jag älskar dig pappa!
Sista månaden i huset.
Sen finns det inte mer.
Allt som var vårt, bara vårt tas bort och kommer inte att finnas längre.
Våra minnen, allt som var vi. Det dör och försvinner.
Bara en månad kvar..av ett liv vi haft tillsammans...
Mina tårar är en klump i halsen.
Jag orkar inte gråta nu.
Men bara tanken av att vakna upp imorgon i december ja den skrämmer mig mer än vad det glädjer mig..
Svårt att förklara men det gör ont i mig. och det är tufft!
Kommentarer
Postat av: Peter
Hej Emma, din sorg efter pappa berör när jag läser det du känner. Försök att lyfta fram all de positiva stunderna ni hade och tänk på att du har en viktig roll för dina närmaste, familjen och släkten.
Du är en fantastisk människa som skapar fina minnen för andra människor i din omgivning. När sorgen kommer, låt den få ha sin tid och minns de fina stunderna, men glöm inte att leva ditt liv och glöm inte att njuta av nya positiva upplevelser för en vacker dag blir dessa också fina minnen.
Sköt om dig!
Postat av: Petra
Jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag känner mig helt hjälplös just nu. Men du ska veta att jag finns här för dig vännen för ALLTID <3
Postat av: TP
Fint skrivet <3
Postat av: malin eriksson
jag tänker på er
Trackback
