Emma Eidhagen

Jag sprang inatt, gråtandes längst havet.
Du dog igen i mina drömmar.
Jag sprang och sprang längre bort från verkligheten.
Längre bort från dig.
Dom sa inget till mig, men sen fick jag reda på det.
Du var död.
Jag har aldrig varit så arg.
Aldrig varit så ledsen.
Tårarna rann längst med mina kinder när jag sprang långt långt bort. 
Jag ville bara bort, jag ville till dig i mina drömmar.

Förstår att det är det jag gjort.
Jag har sprungit,
fortare och fortare från det som gör ont.
Men till slut orkade jag inte springa
och allt kom ikapp mig.
Jag blev omsprungen av allt som gjorde ont.
Det körde över mig.
Och jag slogs ut.
Fan jag ville springa längre men inte min kropp.

Har alla känslor jag gömt i mig koppit ikapp mig?
Ja Emma jag tror det.

Det var en vägg och jag sprang in i den.
Pang boom och det tog stopp!
Kraften försvann ur mig !

Hur fan kunde jag låta det ske?
Envis, ja jag vet det !

Ta tag i saker som gör ont?
Ja i mina drömmar, det är där som dom gör som mest ont.
Det är där jag ser bilder av vad jag gjort och vad jag gömt.

Fan det gör bara ont.
Allt snurrar i mitt huvud,

Våra vackra stunder tillsammans dom börjar synas mer och mer.
Du var vacker, det var du verkligen!
Du älskade mig, ja det gjorde du verkligen.
Men ditt lopp tog slut det också, men tyvärr inte bara stopp.
Det var slut på riktigt.
Dom besegrade dig, alla dina känslor vann över dig.
Och du orkade inte ta tag i dom.
Dom slog ner dig och tog ditt liv.

Jag vet att du inte ville det, men jag vet nu att man inte kan springa förevigt!
Det gör ont att veta det men verkligeheten är så.

Jag tänker inte låta dom vinna över mig, jag tänker inte komma sist.
Jag ska kämpa mig uppåt och om dom igen!
Men jag ska bara ligga först, jag ska inte rusa ifrån dom.

Förlåt Emma för vad jag gjort. Förlåt..