Emma Eidhagen

Ibland kan jag bara känna att jag inte vet om jag verkligen vill vara stor eller liten.
Jag blev vuxen så fort och nu blir jag bara äldre och äldre.
Ibland kan jag inte minnas hur min barndom var för att jag blev vuxen så snabbt.
Jag känner mig liksom tom på minnen ibland.
Jag önska att dom barn som är barn får vara barn så länge dom vill det.
Att dom får upptäcka och uppleva saker själva.
Att dom får tycka och tänka det dom vill.

Har varit ute på gården idag med mammas dagbarn och lekt och busat med dom lite.
Och jag kunde bara tänka. JAG vill också vara liten. Få busa och leka som jag vill.
Få säga precis det jag har på hjärtat och bara vara söt.
Inte bry mig om att det finns en massa vuxenproblem.
Idag var jag ett barn när jag lekte med dom bara för att fly från verkligheten lite.
Men verkligeheten kommer alltid ifatt en tyvärr.

Men jag gläds åt den stund, den timmen jag fick tillsammans med dom idag för deras lycka och glädje får mig att må bra. Deras leenden och små busiga spratt får mig att skratta och må bra.

Så just idag var jag liten för en stund och det tackar jag för.